JAG ÄR EN KÄNSLOMÄNNISKA – SÅHÄR HANTERAR JAG DET

Nej hörrni, jag är sannerligen inte så stenhård som jag vill få min omgivning att tro haha 😉 Sanningen är att jag är lite av en mjukis som övertänker det mesta. På senaste tiden har jag dock försökt att undantränga allt sånt för att istället fokusera på mina mål, skolan och mina jobb. Det är sorgligt men sant att man inte kan vara känslomänniska these days med tinder och fuckgirls/boys och hela baletten. Att dessutom bo i Stockholm som är den eviga singelstaden hjälper ju inte heller till om det nu är ett förhållande man är ute efter.

Hur hanterar jag det då? Jag har helt enkelt slutat förvänta mig saker från folk och då framför allt killar. Kanske skulle man kunna kalla det att vara likgiltig. Att bilda familj och skaffa barn är ju liksom ändå någonting jag planerar att vänta med ytterligare några år, så vad är poängen med att älta saker fram och tillbaka nu? Visst, bekräftelse är ju trevligt. Men till vilket pris? Jag råder alla fellow känslomänniskor där ute att inte tänka för mycket på era tindermatchningar, skita i huruvida din crush dröjer med att svara på dina meddelanden och omge er istället med positiva människor, gå ut och dansa och fortsätt sträva mot era mål.

Evig kärlek och trohet kommer i ett annat liv 😉

ROSAVÄGG2

PUSS!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *